Magont i kubik
Trodde jag haft min beskärda del av magont för året, men inte då.
Vi tog oss upp tidigare än vanligt och Sven sprang en lång runda och jag stavade. Lite kallt men väldigt skönt sätt att börja dagen på! Vår träning har legat nere ett bra tag och man måste ju komma igång på nåt sätt. Kisse tittade förundrat efter oss, nåt sånt var länge sen hos såg.
Efter en lång varm dusch kom lite finare kläder på eftersom jag skulle sitta sekreterare under dagen och ville vara presentabel. Frukost avåts i lugn och ro och sen började min mage bråka. Sven fick vänta ett tåg och sen kände jag mig redo att åka. Lilla gumman ringde och vi pratade en stund på vägen, men magen ville inte släppa taget. Efter ett hastigt avslut med Lilla gumman var vi tvungna att vända och Sven skjutsade hem mig. Sen bistod han med hink och tröstande ord tills jag kunde inta sängläge i soffan -då for han till jobbet. Någon annan fick vara sekreterare och jag har legat en stor del av dagen. Fast nu känner jag mig redo igen - får se om det blir stavgång i morron bitti...
Vi tog oss upp tidigare än vanligt och Sven sprang en lång runda och jag stavade. Lite kallt men väldigt skönt sätt att börja dagen på! Vår träning har legat nere ett bra tag och man måste ju komma igång på nåt sätt. Kisse tittade förundrat efter oss, nåt sånt var länge sen hos såg.
Efter en lång varm dusch kom lite finare kläder på eftersom jag skulle sitta sekreterare under dagen och ville vara presentabel. Frukost avåts i lugn och ro och sen började min mage bråka. Sven fick vänta ett tåg och sen kände jag mig redo att åka. Lilla gumman ringde och vi pratade en stund på vägen, men magen ville inte släppa taget. Efter ett hastigt avslut med Lilla gumman var vi tvungna att vända och Sven skjutsade hem mig. Sen bistod han med hink och tröstande ord tills jag kunde inta sängläge i soffan -då for han till jobbet. Någon annan fick vara sekreterare och jag har legat en stor del av dagen. Fast nu känner jag mig redo igen - får se om det blir stavgång i morron bitti...
Sommar och vila...
Nu var det ett bra tag sen jag skrev, får väl råda lite bot på det då'rå.
Semestern är över för den här sommaren. Fyra veckor går fort när man har roligt!
Vi firade först Jonte som fyllt 30, och sen for vi till vår sommarö. Tre hela veckor blev det, en del besök både av vänner och släkt förgyllde tiden. Dessemellan målades det utsidan på fönster och våra dörrar blev färdigsnickrade. Sven gjorde en bänk av en trädstam som blivit liggande under några år. Den blev så fin!
Sista veckan var vi hemma, nu skulle vi försöka få mer gjort på de projekt som blivit åsidosatta när stugan måste bli klar.
Mest i behov var carporten, halvfärdig som den är/var. Först inventerade vi -vad behövs och vad har vi och vad måste köpas. Sven for till staden och inhandlade medans jag packade upp, tvättade och rensade rabatter.
Sen var det bara att ta på målarkläder och sätta igång. Panel och reglar, det är inte klokt vad mycket grejer det finns på en byggnad. Vi är dock ganska samspelta och kompletterar varandra bra, ibland är det jag som sågar och spikar (när saker av mer komplicerad natur behöver göras av Sven) ibland är det Sven. Vi har kommit riktigt långt tack vare finvädret!
Nu har Sven begivit sig till västra delen av landet i jobbet och jag har börjar jobba igen. om än motvilligt ska jag ärligt säga. Fast idag har jag målat insidan av trädgårdsboden och det lilla trädgårdsskåpet Sven gjort till mig. Sitter på altanen och tar igen mig lite. Ska snart göra mig i ordning för att åka till staden och den stora konferens som pågår där.
Semestern är över för den här sommaren. Fyra veckor går fort när man har roligt!
Vi firade först Jonte som fyllt 30, och sen for vi till vår sommarö. Tre hela veckor blev det, en del besök både av vänner och släkt förgyllde tiden. Dessemellan målades det utsidan på fönster och våra dörrar blev färdigsnickrade. Sven gjorde en bänk av en trädstam som blivit liggande under några år. Den blev så fin!
Sista veckan var vi hemma, nu skulle vi försöka få mer gjort på de projekt som blivit åsidosatta när stugan måste bli klar.
Mest i behov var carporten, halvfärdig som den är/var. Först inventerade vi -vad behövs och vad har vi och vad måste köpas. Sven for till staden och inhandlade medans jag packade upp, tvättade och rensade rabatter.
Sen var det bara att ta på målarkläder och sätta igång. Panel och reglar, det är inte klokt vad mycket grejer det finns på en byggnad. Vi är dock ganska samspelta och kompletterar varandra bra, ibland är det jag som sågar och spikar (när saker av mer komplicerad natur behöver göras av Sven) ibland är det Sven. Vi har kommit riktigt långt tack vare finvädret!
Nu har Sven begivit sig till västra delen av landet i jobbet och jag har börjar jobba igen. om än motvilligt ska jag ärligt säga. Fast idag har jag målat insidan av trädgårdsboden och det lilla trädgårdsskåpet Sven gjort till mig. Sitter på altanen och tar igen mig lite. Ska snart göra mig i ordning för att åka till staden och den stora konferens som pågår där.
Äntligen hemma
Jag måste börja med att säga att jag så tacksam för att vi i det här landet har en sjukvård som faktiskt fungerar när vi behöver den!
De har för små resurser och låga löner, men de gör ett fantastiskt jobb!
Den 20 feb var jag hos läkaren i den närbelägna staden (dock inte närmaste) för att få tid för operation av de gamla kända gallstenarna.
Kändes skönt att få till det, hade en hel del problem.
Väl kommen till jobbet kom nästa anfall...... Sven kom så småningom och skjutsade hem mig, sen blev det inte mer jobbat den veckan.
Anfall på anfall avlöste varandra, ont och eländigt, ingen aptit och trött förståss.
På söndagen stod jag inte ut längre utan vi åkte till skuten.
Beredde oss på lååååång väntan, men kom in hyfsat fort eftersom jag hade så ont.
Prover togs och läkaren var inte nöjd med dom, alldeles för höga levervärden.
Jag skrevs in på avd 70 och fick en säng och en plats på salen.
Va rätt trött faktiskt....
Vaknar på måndagmorron av att dörren slås upp - god morron, dags för provtagning!
Ok det lät ju bra...... Om man inte är svårstucken.... Vilket jag är.......
Men det är klart att man måste vara fastande om man får anfall av att äta, och kanske kanske kommer att bli opererad under dan.
Så stucken måste man bli.
Ja så går dagen och fram på lunchtid får jag duscha i antiseptiskt medel för det skulle finnas tid för mig senare under eftermiddagen.
En svag bävan börjar göra sig påmind.
Ujujuj, hur ska jag klara detta, en operation det är ju läskigt ju!
Låg i sängen och funderade - egentligen ville jag fly fältet och åka hem, men då skulle jag få svälta för jag skulle inte kunna äta..
Alltså måste jag göra det här....
Men om jag smyger ut bakvägen när de ska hämta mig då kanske de bara tror att jag är på toa......
Men skärp dig nu, du är ju vuxen och du är inte ensam!
Du har ju den där stora trygga handen att stoppa in din lilla darriga i, då går det bra!
Efter operationen har Lilla gumman varit vid min plats och ställt ett kort, lämnat några böcker och en gullig liten nalle.
Tack för det!
Det värmde!
Lite snurrig blir man allt, men efter ett tag kunde jag gå upp och byta till ren rock och rena trosor ( ni vet dom där som går från armhålan till knäna och som man skulle behöva ha hängslen i för att de ska sitta uppe) och gå ett varv i rummet innan jag la mig och snarkade mig genom natten på morfinrus.
Så var det ju nästa dag då och Sven hade tagit ledigt från jobbet för att hämta mig och vara med mig första dan. Ja, men först ska du äta var ordern.
Ok, gott med frukost!
Vill inte ha lunch men äter ändå.
Middag nej tack..... Ont igen,, men det ska ju gå över...... Suck......
Ny dag, nya möjligheter!
Ny frukost, mår illa vid lunch och vid middag har jag så ont att jag måste få medicin igen...... Suck igen.... Dessutom var värdena inte bra.....
Förmodligen hade bukspottkörteln fått en retning och den ska man inte reta då blir den inflammerad...
Fasta igen...... Medicin......
Nästa dag är värdena ännu högre.....
Då blir det nytt ultraljud!
Mycket spänd väntan!
Vad skulle det säga?
Ja bukspottkörteln mådde hur bra som helst, den hade inte retat upp sig som tur var, däremot var gallgången inflammerad, därav smärtan.
Tack och lov, detta kunde ju ordnas med fasta!
Mycket lättad läste jag mig igenom de böcker Lilla gumman kommit med alltmedan droppet sakta letade sig in hos mig.
Ny dag igen!
Vad ska hända nu?
Efter lite tid visade provsvaret att värdet var mindre än hälften från dagen innan och snabbt fastställdes att enda sättet att prova om in inflammationen gått ner var att ÄTA frukost!
Och lunch!! Och det höll!
Tretton nålstick, flera kilo lättare och mycket gladare är jag hemma igen!
Trött, lite svag men otroligt glad.
Nu har vi krupit ner i renbäddade sängar, med god mat i magen.
Tacksamma till alla fina människor som hjälpt, stöttat, tröstat, bett och bara funnits där på olika sätt.
TACK så jättemycket, och tack för blommor, choklad, besök och telefonsamtal!
Det är gott att ha släkt och vänner som bra finns där när livet blir lite svårare än det brukar.
Det var nog bra att jag inte smet ut bakvägen utan la min hand där den ska ligga....
130-årsfest och födelsedag
Åkte med hela familjen till småländska samhället för att fira bror och svägerskas 65-årsdagar I lördags. De hade bjudit båda sina familjer, syskon och deras familjer och några andra kära släktingar.
Kottarna sov hos oss på natten före, och efter att ha sammanstrålt med resten av familjen for vi iväg.
Nu var det ju så att det var min födelsedag också, och detta passade familjen på att fira på en känd hamburgerrestsurang längs vägen. Sång, hurrarop och presenter! Tack kära ni! Efter en stund kom personalen med en bricka med glass till oss alla, helt otroligt! Inte visste dom att vi hade bråttom eller att hälften av oss inte tål mjölk... Det var ju så gulligt! Sven som är en rådig man föreslog att de skulle bjuda andra gäster i restaurangen och det uppskattades. Tänk er känslan att gå ut från en restaurang och helt okända människor säger grattis och lycka till, till en!
Sen var vi ju sena till Svens bror, där vi skulle byta kläder. Vi hade tänkt oss att göra det i lugn och ro, och de hade tänkt att bjuda på födelsedagstårta. Också så gulligt! Tack för det, även om vi inte hann! Vi rusade in, bytte och rusade ut igen...... Tror vi helt enkelt hade glömt vilken tid det tar att ta sig, bara för att man är många... Förlåt oss för det! Fast det var trevligt att ses!
Så for vi till festlokalen och 130-åringarna. nästan alla andra hade kommit så vi var inte sist iaf... God mat och stämning var det, mycket trevligt!
Hade en tid funderat på en sak, att spexa lite, och det gjorde jag. Dels fick de några hjälpmedel nu när de blivit "så gamla", ni vet broddar, blixtlåsstängare, batteriljus och lite annat av onödiga prylar man kan behöva. Dels kom en Rotger van Kwast på besök, för att överlämna ett beviljat rotavdrag till min bror.... Men den historien kan jag berätta muntligt för den som vill höra...
Kända gallstenar
Som jag skrivit om förut har jag drabbats av gallstensanfall på senaste tiden. Ett antal sen strax före jul faktiskt.
På morronkulan var det dags igen. Vaknade med en obestämd värk i ryggen, den stegrades snabbt och blev mycket bestämd. Ville inte väcka Sven då han som bäst håller på med bokslut på jobbet och behöver sin skönhetssömn så väl. Tänkte att jag klara nog mig själv, var det verkligen gallan? Hade jag legat konstigt?
På julnatten på akuten resonerade läkaren och jag vilken medicin som var lämpligast för mig. Är ju lite krånglig på det viset, tål liksom inte vad som helst bla blir jag prickig och röd av acetylsalicylsyra. Samtalet då utspann ungefär så här:
"läkaren: du behöver en kramplösande medicin för att häva anfallet, jag vill ge dig dikofrenak (tror jag det heter)
jag: vad innehåller det?
läkaren: det är en substans som liknar ac-syra
jag: tål inte jag
läkaren: vad händer då
jag: blir prickig och röd
läkaren: ok, då låter vi bli den, då får det spasmofen
jag: vad innehåller den
läkaren: bla morfinliknande substans
jag: tål jag inte heller
läkaren med lätt höjda ögonbryn: ok, vad händer då?
jag: blir yr och kräks
läkaren: ok, då finns det bara en sak att göra, välja mellan pest och kolera. Tycker inte att du ska välja dikofrenak, det blir jobbigt för dig med allergiska besvär också, vad säger du
jag: ähhhhh då provar vi med spasmofen.... Kanske....
läkaren: lovar hjälpa dig om du blir illamående
jag: ok då gör vi så"
Inatt var det alltså dags igen, spasmofen-tabletten har delvis gjort verkan, är inte helt smärtfri ännu, mår illa och är yr....... Undrar om det motsvarar pest eller kolera..........
Å Sven vaknade ju naturligtvis, vem kan sova med en kvidande och kräkandes hustru vid sidan om sig, och hjälpte mig med tröstande och uppmuntrande ord!
Nu är glada julen slut slut slut
Julegranen kastas ut ut ut...
Ja nu är det borta, pynt, gran och gardiner, utom i två rum där dom inte är så juliga utan kan hänga några veckor till.. Tänk jag längtar alltid efter detta ögonblick när jag är klar innan jul. Allt blir liksom iordning igen och det ligger ordentligt nerpackat och väntar på nästa jul. I år har vi njutit av allting också eftersom vi firat julen hos oss.
Gick ju och köpte mig en IPad i mellandagarna. Joråsåsatt...... Nu är man modern så det förslår. Har lärt mig ganska bra hur den fungerar, inte så svårt faktiskt om man kan IPhone, och det kan man ju det också. Tänkte använda den på jobbet istället för anteckningsblock, tror jag hittat en bra app så jag kan lagra filer på ett bra sätt. En sån här apparat ska man ju stänga av ibland, för att den ska liksom uppdatera sig på nåt vis. Sagt och gjort, det gjorde jag i förrgår, och igår när jag slog på den skulle den ha pinkod till sim-kortet. Vilken pinkod?? Ok, det måste ju stå i pappren som jag fick med vid köpet, jag fick ju igång den alldeles själv så det kan ju inte vara så svårt.
Sen ägnade jag mycket tid åt att leta pappren, kan dom följt med i tidningsåtervinningen tro? Nähä.... I räkningspärmen? Nähä.... Men var i allsindar, de måste ju finnas för jag slänger ju inte såna viktiga papper medvetet iaf....
Men jag är ju en handlingskraftig kvinna så jag ringde telebolaget och begärde en kopia, oja det gick så bra så. Sen var jag på det stora varuhuset och fick ett utskrivet kvitto så jag kände mig riktigt nöjd - skulle nåt gå fel så hade jag kopior.
Sven jobbade på lördagen så han fick en rapport på kvällen, men allt var ju löst så mer fanns ju inte att göra.
Efter Svens skridskotur idag kom han med den tidskriftsmapp där vi har koder till nätet mm och sa lite försiktigt att "kolla om inte dina papper ligger där, där har vi ju allt sånt där". Johodå där fanns pappren, ordentligt nerstoppade av -Sven förstås. Äh kan säga att jag blev glad, efter ett tag i allafall, när jag utgjutit mig över att jag nog helst vill ta hand om mina egna papper. Men tack i allafall!
Ja nu är det borta, pynt, gran och gardiner, utom i två rum där dom inte är så juliga utan kan hänga några veckor till.. Tänk jag längtar alltid efter detta ögonblick när jag är klar innan jul. Allt blir liksom iordning igen och det ligger ordentligt nerpackat och väntar på nästa jul. I år har vi njutit av allting också eftersom vi firat julen hos oss.
Gick ju och köpte mig en IPad i mellandagarna. Joråsåsatt...... Nu är man modern så det förslår. Har lärt mig ganska bra hur den fungerar, inte så svårt faktiskt om man kan IPhone, och det kan man ju det också. Tänkte använda den på jobbet istället för anteckningsblock, tror jag hittat en bra app så jag kan lagra filer på ett bra sätt. En sån här apparat ska man ju stänga av ibland, för att den ska liksom uppdatera sig på nåt vis. Sagt och gjort, det gjorde jag i förrgår, och igår när jag slog på den skulle den ha pinkod till sim-kortet. Vilken pinkod?? Ok, det måste ju stå i pappren som jag fick med vid köpet, jag fick ju igång den alldeles själv så det kan ju inte vara så svårt.
Sen ägnade jag mycket tid åt att leta pappren, kan dom följt med i tidningsåtervinningen tro? Nähä.... I räkningspärmen? Nähä.... Men var i allsindar, de måste ju finnas för jag slänger ju inte såna viktiga papper medvetet iaf....
Men jag är ju en handlingskraftig kvinna så jag ringde telebolaget och begärde en kopia, oja det gick så bra så. Sen var jag på det stora varuhuset och fick ett utskrivet kvitto så jag kände mig riktigt nöjd - skulle nåt gå fel så hade jag kopior.
Sven jobbade på lördagen så han fick en rapport på kvällen, men allt var ju löst så mer fanns ju inte att göra.
Efter Svens skridskotur idag kom han med den tidskriftsmapp där vi har koder till nätet mm och sa lite försiktigt att "kolla om inte dina papper ligger där, där har vi ju allt sånt där". Johodå där fanns pappren, ordentligt nerstoppade av -Sven förstås. Äh kan säga att jag blev glad, efter ett tag i allafall, när jag utgjutit mig över att jag nog helst vill ta hand om mina egna papper. Men tack i allafall!
Gott nytt 2013
Ett helt nytt år, nya möjligheter och nya utmaningar. Vad ska 2013 ha i beredskap tro? Några bokningar finns i kalendern men många fler dagar är helt oskrivna och blanka.
Julen har gått i familjens tecken. Julafton hos oss med alla barn, respektive, barnbarn oxh svärföräldrar. Mycket trevligt, och gott. Efter det julklappsutdelning, och sen ja sen kom gallstensanfallet....... Sakta smygande, som en tickande bomb strax under revbenskanten. Äsch. För mycket kaffe, kanske? Nej det blir värre och till slut är det nästan outhärdligt, trots glittrande barnaögon och små kommentarer från de vuxna barnen. Så blir det alltså så outhärdligt att toan måste uppsökas, Sven tillkallas och -inga fler julklappar för min del utan Sven och jag åker till - akuten.... Inte precis det ställe man vill vara på julnatten. Men jag kan inte klaga på omhändertagandet, undersökandet eller engagemanget hos personalen. Flera timmar senare hade smärtan gett med sig och vi åkte hem. Efterrsom jag haft flera anfall under hösten hade jag redan en ultraljudsundersökning bokad. Den är också avklarad och jag har fått svaret från läkaren. Operation - om jag vill förstås. 10 -15 små stenar gör just nu livet lite krångligt, så valet kanske inte är så svårt i alla fall...
julen ja...... Juldagen hos Lilla gumman o Handyman med välstekt kalkon och Ris a'la Malta var på intet sätt fy skam. Vi åt allihop på deras oinredda andra våning, fantastiskt med tända ljus och allt! Annadagen bjöd Fröken och Jonte på fiskgryta och pasta - också det otroligt gott och fint!
Nu har jag börjat jobba igen, så mycket ligger framför, både oskrivet och skrivet....
Livet går vidare, trots allt
Det är bara jag och Kisse hemma i helgen.
Det är lördag kväll och jag sitter i soffan med en brasa tänd.
Sven har jobbarhelg i annan del av landet.
Jag har varit ute några timmar i trädgården.
Tagit bort gamla växter och grävt fram mitt trädgårdsland som varit styrmoderligt behandlat iår.
Den stunden var välbehövlig för kropp och själ.
Solen sken, dofterna från ruttnande löv och HÖST är upplyftande och härlig.
Fast jag är egentligen inte en höstmänniska, mörkret är så påträngande.
Men som sagt, idag var det fantastiskt skönt.
Väl inne igen, tog jag en välbehövlig dusch, och sen var det tvättens tur.
Fjärde maskinen är snart klar.
Jag har också tagit in ved så jag kan elda.
Fast just nu sitter jag som sagt i soffan och njuter.
Livet går vidare trots allt.
Nånstans hittar man kraft och mod att fortsätta.
Ibland blir det bara svårt att vara
De senaste veckorna har varit fyllda av sorg.
Men också utgivande värme, tacksamhet, kärlek och omtanke.
När sorgen drabbar oss kommer maktlösheten krypande.
Hur ska jag kunna ändra på det som skett?
Hur kan jag skydda de som drabbats?
Vad kan/ska jag göra?
Maktlöshet är dock inte allenarådande, eller ens rådande.
Det finns en högre makt, en kärleksfull varm och trygg hand att sticka sin egen i, en hand som är stadig att hålla i. När den handen håller i min kan jag sträcka ut min hand och hålla i någon annans.
Det har vi fått göra den senaste tiden.
Vårt hem har fått vara en plats där människor kommit och gått, gråtit, kramats, skrattat och ibland bara varit.
Vi har planerat, ordnat matleveranser, pratat mycket i telefon och dessemellan jobbat.
Efter begravningen igår, som trots all sorg var en ljus gudstjänst, samlade vi all släkt här hemma och försökte samla ihop oss innan vi skingrades var och en till sitt.
Jag är så oerhört tacksam för vår familj, barn, svärbarn och barnbarn!
Tacksam för livet och den gemenskap som vi som familj har med varandra.
Tacksam till våra vänner som varit/är ett otroligt stöd.
Tacksam att handen från ovan fortsätter att hålla i min hand och leder mig vidare framåt.
Livet är skört men det är värt att leva!
Lördag kväll i mitten av augusti
De senaste tre veckorna har gått i flygande fläng.
Sven har varit iväg och kommit hem igen. Han har haft det bra om än mycket ombytligt väder, en morron gick det inte att duscha förrän frampå dan efter åskväder på åskväder drog fram. Skönt att ha honom hemma igen, de första dagarna kan det vara skönt med "eget liv", men sen blir det lite långsamt.
Har umgåttts med alla barn med respektive, i omgångar och inte tillsammans. Får ändra på det, tänkte bjuda in till kräftfest...
Varit på en trevlig 50-årsfest idag hos god vän. Bestämde att vi måste ses lite mer ofta, det blir kul.
Hittar någorlunda i nya kommunhuset. Har sorterat post varje morron och det underlättar ju naturligtvis. Trivs bra i mitt nya rum, det är några snäpp bättre än sitta hemma i vardagsrummet det måste medges.
Hemma och igång igen
Jaha, nu är vi hemma igen!
Vi har packat upp, jag har jobbat en vecka.
Sven hade några semesterdagar till men har nu åkt på sin årliga sommarjobbarvecka till västra delen av riket.
Mycket tvätt blir det, trots att vi "bara" varit två personer den mesta tiden.
(Eller har vi det när jag tänker efter - barn med familjer och goda vänner har hälsat på vilket varit mycket trevligt.)
Vi kan inte installera tvättmaskin på sommarön, varken vatten eller rening av vattnet räcker till det.
Så det vi använder måste tas hem och tvättas.
Vi har utedass utan vatten och bara varmt vatten i köket så frottehanddukarna byts ofta.
Denna regniga sommar har inte bidragit till att de nämnda handdukarna varit överdrivet torra mellan gångerna man använt dom heller, så det har varit ännu viktigare att BYTA dom.
Jag har införskaffat nya, fina handdukar av bra kvalité till stugan i den närbelägna staden, många har jag skaffat.
Detta har jag tackat Gud för ett antal gånger, det har ju bara varit att ta fram en ny när den gamla blivit sunkig.
Så kom då dan när tvätten skulle packas, fraktas i båt till land, i skottkärra till släpet och för hand in i huset.
Ujujuj, skulle behöva träna mer på gym för tungt var det...
Men nu hänger dom tvättade på strecket, färdiga att fraktas tillbaks till ön igen...
Så har jag flyttat in i mitt nya arbetsrum också - men det tar jag nästa gång när jag har kort att visa!
I morron..
åker vi hem, efter fyra urhärliga veckor på vår sommarö.
Som ni redan vet har vi haft mycket regn, men de sista dagarna har solen visat sig det mesta av dagarna i alla fall. Igår eftermiddag satt jag på bryggan och solade medans Sven installerade en länspump i båten.
Som ni redan vet har vi haft mycket regn, men de sista dagarna har solen visat sig det mesta av dagarna i alla fall. Igår eftermiddag satt jag på bryggan och solade medans Sven installerade en länspump i båten.
Måsungarna har med hjälp av föräldrarna och övriga släkten tagit sig ner till vattnet och lever i högönsklig välmåga.
Ser ni dom??Men i morron åker vi hem alltså, ja, det är både bra och lite trist. Massor av tvätt då ingen tvättmaskin går att installera på ön. Massor av verktyg då Sven kanske behöver dom hemma. Massor av frisk luft i lungorna och massor av sömn i kroppen. Nu är det tid att börja jobba igen!
En underbar semestervecka kvar
Nu har tre härliga, regniga och produktiva veckor gått. Vi har både tagit det lugnt, jobbat och haft gäster.
Lugnet har bestått i sovmornar, långa frukostar (de flesta inomhus pga regnetmen några nere vid Norrstrand), och fridfulla kaffestunder med släktingar.
Jobbet har bestått i att taket nu är klart! Tack älskade Sven för det! Det blir så fint och ser liksom helt ut. Köksluckorna är målade, det återstår två små där även lådorna ska tillverkas. Lite tapetsering och målning så är även väggarna klara.Fönstret på loftet är helt klart, även gardinen är uppsatt.
Lilla gumman, Handyman, Jonte och lilla Fröken har varit och hälsat på. Det är så trevligt att se barnen med respektive vara och trivas på ön. Det pratas i Storstugan, är låst på dass när man ska dit, skjuts med luftgevär, pysslas och grejas. Vi har tittat på gamla Grucho Marxs-filmer, spelat spel och umgåtts. Så fantastiskt bra med flera stugor, man behöver inte springa varandra på tårna hela tiden utan det finns möjlighet att gå undan om man vill. Tre katter har också samsats, det går bra - ingen av dom är stridsvilliga utan våran Kisse visar att det är hon som bestämmer och de andratvå accepterar. Och alltihop har varit så trevligt!
Idag har ungdomarna åkt och vi gamlingar tar igen oss lite.
Vill bara tala om att
vi lever och har det bra, här på vår lilla sommarö. Regnigaste semestern på flera år, men det är det väl för alla.
Vi fixar på stugan, målar, gör fönstersmygar och ordnar. Får lite främmande nästa vecka, det ska bli trevligt!
Vi fixar på stugan, målar, gör fönstersmygar och ordnar. Får lite främmande nästa vecka, det ska bli trevligt!
Köksluckorna ska jag måla klart i morron, så jag kan sätta på beslagen på tisdag, sen åker vi till hemmet några dagar.
En dag väl värd att minnas!
För ganska länge sen kom Sven hem och sa att eftersom hans jobb fyller 100 år i år, kommer det i samband med årets stämma att bli festligheter och firande. Allt efter tiden gått har planerna framskridit och till slut kom själva inbjudan. Festligheter på Grand hotell i Stockholm den 9 juni 2012. Smoking anbefalles! Denna införskaffades i god tid och efter en del googlande kom vi fram till att klänningen som inköptes till ena sonens bröllop med fördel kunde användas av mig. Även de förtjänstteckan ven fått genom åren kunde med fördel fästas på smokingen.
Jag skjutsade Sven till tåget på morron - nu missade han det så vi fick ta bilen så han skulle komma i tid. Efter lite strul med GPS:en (tack och lov att det finns iaf) hittade jag ut ur Stockholm igen och sen jobbade jag några timmar innan det var dags för mig att infinna mig på detta faschionabla hotell. Möttes av frackförsedd vaktmästare som förvånat frågade om jag inte hade nån packning? Nja den hade ju Sven tagit med sig, så den skulle jag hämta. Så checkade jag in, fick nyckeln (kort) och letade upp rummet. 
Ojojoj! Så fint har jag aldrig bott! Men hur i hela friden tände man lyset? Skämdes för att fråga de frackklädda vaktmästarna faktiskt, tänkte att nog Sven visste... Toabesöket fick ske i mörker och sen gick jag till Bååtska palatset där själva stämman höll till. Jag hittade på Sven och våra väskor. Nu hade jag hunnit få lite skoskav - det var varmare än jag trodde och jag hade inga strumpor i skorna...
När Sven beundrat rummet och vi packat upp vilade vi en stund innan vi bytte om. Ja, han visste hur man tände förresten - med hjälp,av kortet, så är det ju alltid det vet ju alla...
Nu följer lite bilder så ni förstår vilken fantastiskt trevlig kväll vi hade, trots att vi inte dansade ett enda steg!
Exercis á la 1842
Vilken precision och med stor stolthet förevisade man hur en sån övning gick till.
Krutröken låg tjock efter skotten
Efter en snabb lätt måltid på Berns (middag skulle vi inte få förrän vid 8-snåret) bytte vi om till våra stassar
Berns Blenda min stilige Sven
Jag älskar pioner! Hela Vinterträdgården på Grand var fyllda av dom.
Det var inte det enda som fyllde Vinterträdgården. 400 män och kvinnor i smoking eller paraduniform (mycket blingbling där) och vackra klänningar samlades.
Även kungen och ÖB var inbjudna, ingen av dom kom men de hade skickat hälsningar som lästes upp förstås. Konungens skål utbringades och sen serverades förrätten.
Meny
Förrätt; Terrin på salmalax och pacinotomat med lättrökt pilgrimsmussla toppad med kalixlöjrom samt sparrissalad
Varmrätt; Örtöverbakad oxfilé och fylld spetskåldolme smaksatt med sommartryffel samt sherryvinsås
Efterrätt; Bakad chokladtartalett med jordgubbsglass samt jordgubb- och basilikasalsa (se nedan)
Goda drycker (även för oss som inte dricker alkohol)
Efterrätten, innan salsan hade serverats
Allt avåts med avbrott för underhållning av olika slag. Fältartisterna tillhör kåren och Titti Sjöblom med make sjöng. Det är härligt med vacker sång och musik!
Förtjänst- och medaljutdelning hör ju till vid militära övningar, så även här.
Så vidtog dans, vi är ju inte så haja på detta Sven och jag, så vi gick faktiskt och la oss efter ett tag. Då ville mina arma fötter som varit intryckta i trånga skor bli utsläppta igen. Det fick dom!
Vi sov skönt och vaknde runt 8. Dags för hotellfrukost av bästa klass. Tänk bara att bli uppassad av en servitör vars enda uppgift är att se till att jag får så mycket kaffe jag vill!
Utanför fönstret låg skärgårdsbåtarna och väntade på att ta människor ut bland öarna.
Vi passade på att vinka till kungen, om han nu var på plats........
