Småländska Blenda

Skulle hämta födelsedagspresenten till Jonte på största hemelektronikföretaget i stan efter jobbet. In i butiken och ordnade utlämningskvittot och körde sen till baksidan för att hämta ut den. När jag gått ur bilen tänkte jag - vart tog kvittot vägen? Tillbaks till bilen och leta, inget kvitto. Men jag hade det ju i handen när jag gick ut bilen..... Hmmmm..... började leta - det blåste minst storm så sannolikt hade det blåst en bit. Jodå mycket riktigt - halvvägs ner i diket (5 m högt med opackat grus) låg kvittot. Det var bara att klättra neråt utan att ramla framlänges, rasa, eller fastna i gruset. Kvittot flaxade på ett fjolårsgammalt strå och hotade att blåsa iväg ytterligare. En sista balansakt och jag hade det i handen! Finskorna grävde ner sig i gruset och minsta halva diket hamnade i skorna, men jag kom upp och fick ut presenten.
Hade också planerat att städa i tvättstugan. Allt skrot som samlats där behövde både sorteras och rensas. Köpte plastbackar, man fick 3 för priset av 2! Finemang! Backarna fick knappt plats på vagnen....  Men som sagt, det blåste minst storm och promenaden till bilen blev både vinglig och långsam. Jag fick upp bakluckan på bilen- men där stod ju födelsedagskartongen till Jonte! Hur ska jag få in backarna? Jonglerande med lock och backar och en vagn som hela tiden hotade att glida in i grannbilen fick jag så småningom in allt i bakluckan. Pust! Först när jag lämnat tillbaka vagnen såg jag att det satt en kvinna i grannbilen och tittade på, småleende.... jaa man får ju vara glad att man kan glädja nån i alla fall!