Småländska Blenda

Så fantastiskt!
Vi kom igår, fullständigt överpackade i bil och kärra.
Gjorde ett kaffestopp hos moster och morbror, kul att träffas igen!
Väl ute på ön såg vi vad råtalloljan ställt till med.
Brygga, stuga, stränder och stigar - allt har smetats in med en glittrande, kladdig sörja.
Saneringen pågår av kommunen, så det ligger barkspån ovanpå det mesta, ser ut som man tappat finfin spån, så det ska bli bättre.  
Oturligt nog var det högvatten när utsläppet hände, annars hade havet tagit hand om oljan.
Vi tog med oss ett lass första vändan, kläder och mat.
Sen gjorde jag middag och städade ut spindelnät och bäddade.
Sven fixade med båt och båtmotor.
Efter det var det kväller, så vi vilade i soffan tillsammans med Kisse.
Efter ett tag var Sven försvunnen.
Men vart tog han vägen?
Jo, han tog sig till släpet och körde ut ett lass med verktyg till ön.
Under tiden gjorde jag fruktsallad med vispad grädde och lite te.
Det är helt fantastiskt att sova härute!
Vaknade inte förrän 9 i morse, och då av att Ludolf ringde.
Känner mig fortfarande utsövd faktiskt...
Tredje lasset tog vi ut tillsammans idag, vi blir alltid lite retade över vår packning, men nu ör det inte så många som sett hur stor den är i år.
Båtpresseningen brukar vara utetak over verktygen på sommaren.
Det är INTE en lättpressening, utan ett fruktansvärt tungt åbäke som ska upp på ställning.
Vi bökar och bökar, drar och sliter och till slut är den på plats.
Tåtar och rep binds fast i träden och i öglor på taket för att åbäket ska ligga på plats.
Till hösten blir den båttäckare igen....
Nu är jag hemma hemma, måste jobba några dar, sen åker jag tillbaks, till vår underbara sommarö!
Får se hur långt Sven kommit med taket i köket då... 
Själv ska jag köpa massor av diskmedel (speciell sort) så jag kan skura bort en del av oljan...

I morron far vi till stugan, Sven och jag. Första gången för i år så vi längtar!
Sven har packat verktyg och ställt fram hopfällbara stegar och sågar.
Fast han är inte klar, det är ju hockey på TV...
Själv har jag packat lakan och kaffe, mjöl och handdukar och skrivit en lång lista som ska handlas.
Kisse ska med så mat till henne förståss, mjölk, bröd, grönsaker och frukt och allt annat man behöver.
Vi tog hem det mesta i höstas, det kan ju hända otrevliga saker i specerier annars.
Vi ska jobba är det tänkt.
Först ta bort spindelväv och damm och sen ta fram båtmotorn och sätta upp presenningen så Svens verktyg står torrt ute.
Sven ska göra innertaket färdigt och jag ska ge mig på loftet.
Fast jag ska åka hem ett par dagar och jobba hemma...

Viken har ju drabbats av tallolja i vinter, en cictern på andra sidan viken började läcka och ett stort antal liter olja rann ut i havet.
Stränder och bryggor är delvis förstörda, sägs det.
Kommunen och reningsföretag ska rensa och sanera så vi hoppas det blir bra i alla fall.
Vi tänker stiga upp tidigt i morron och fara..... får se hur det går...

Skärtorsdagseftermiddagen ägnades åt bilåkning.
Bra väder och lagom med trafik - åtminstone till en början, de första milen vill säga.
Tänk att alla andra måste åka precis när vi ska åka?
Efter Storastaden korkade det ihop sig ordentligt och Sven och jag kunde njuta av naturen i stora drag.
Väl framme hos Svens bror och svägerska  serverades soppa och bröd - urgott tack för det!
Sovmorron och se frukost som på nåt sätt övergick i lunch.
Långfredagsgudstjänst i katolska kyrkan och sen avfärd mot själva målet - mitt föräldrahem som syrran övertagit.
Lilla gumman, Handyman, Jonte och Fröken kom så småningom också.
Mycket snö hade dom haft på vägen
Natten tillbringades på vandarhem.
Påskafton samlades vi allihop och åt frukost och sen blev det förmiddagskaffe.
Påsklunch förståss, efterrätt och påskgodis.
Lite senare OSTKAKA! 4,5 liter avåts - visserligen över 2 dagar men i alla fall   
                                           

                           
vårblommor i snö hos syrran                   syskon och "barnbarn"

Min mamma skulle blivit 100 år annandag påsk, om hon levat.
Mina syskon och jag bestämde oss för att samla så många i vår familj som möjligt och fira påskafton tillsammans.
Alla har inte möjlighet men vi blir en del i alla fall.
Syrran bor i vårt föräldrahem, så naturligtvis ska vi samlas där.
Vi har delat på sysslorna till firandet.
Jag står för bakande, efterrätt och påskgodis.
Mamma och hennes syster hade hembageri under en del av sina liv. Det var under och efter krigsåren, så det var inte alldeles enkelt att få tag på ingredienser, men det löste sig oftast med kuponger och snälla bönder.
Jag har en tårtform på väggen i köket som stått i hembageriets ugn många gånger.
Den är väl använd och motsvarar en 20-bitars tårta idag. 
Att baka efter mammas recept är inte helt enkelt, hon bakade ju mängder av samma sort samtidigt så recepten blir 200 st eller så, måtten var inte lika som nu, mjölet skiljer sig tex.
Med med åren har jag lärt mig att handskas med det och jag måste säga att jag lyckas alldeles utmärkt.
Idag har jag gjort mammas vienerbröd. Jag har inte exakt recept men doften var likadan som när man som liten kom hem från skolan och mamma bakat de läckra bröden.

 

Det ska vara rört florsocker på också, men det vänta tills vi ska äta dom på lördag.

Så är en vecka av arbete över igen och det är fredag kväll.
Det är helt galet bitvis på jobbet och det beror till mesta delen på att vi ska flytta hela kontoret till ett nybyggt kommunhus.
Det ska bli så spännande!
Själv är jag ansvarig för arkivet och en del annat.
Samtidigt är jag med i ett samarbete som ska ta fram en kravspec inför en upphandling.
Samtidigt ska jag göra denna upphandling.
Samtidigt som alla andra arbetsuppgifter ska löpa på, medans förkylningar och influensa härjar.
Galet med roligt!
Hoppas att själva flytten går finemang, det är ju så mycket som kan gå fel ju...
Har varit förkyld sedan 7 februari, och är inte riktigt frisk ännu.
Det är också galet.
Var barnbarnvakt i veckan, passade på att skriva lite minnesanteckningar när kottarna somnat. Chefens kommentar dagen efter var
"Det finns dom som tittar på TV på kvällarna"
Det gör det säkert, ska sätta på burken om en stund tror jag, ska fixa lite te först bara.

Jaha, nu börjar det likna sig igen.....   
Efter förkylning och alla förberedelser sitter vi här, exakt en vecka efter vi var på väg till Jontes vigsel och bröllopsfest. Förkylningen hotade ödelägga både bakning och andra förberedelser men alltihop ordnade sig till sist.
Förra fredan var vi i festlokalen och grejade, dukning som Lilla gumman höll i och det sista av spexet... Det blev så fint, så fint. Bröllopshäftet förtjänas att nämnas också - tack Ludolf!
Lördan var lite avslagen från början, men hettade till när svärföräldrarnas bil inte startade. Svärfar skulle viga brudparet och mässfall hotade. Sven och jag bistod med goda råd och så småningom med handpåläggning och vips startade den! På väg alltså! Till festlokalen med dekorationer som jag glömt dagen innan, mellanlanda i församlingshemmet med cheesecakes och så till kyrkan.
Så började det äntligen! Brudnäbbar (som Tösen hjälpt till att klä, TACK) som var så söta, så söta.
Brudparet, det finaste i år, nervösa men samlade, och alla gäster. Tror inget öga var torrt, inte mitt iaf.
Efter vigseln bjöds alla på kyrkkaffe i församlingshemmet. Välbehövligt och gott! TACK alla som hjälpte till där!
Sen for brudparet i limosine och vi andra tog oss till festlokalen för att ta mot dom där. Snöfall och blåst tilltog... men vi blåste ballonger och smällde konfetti över dom, helt enligt planerna.
God mat, tal och spex avlöste vartannat. Både gäster och brudpar hade trevligt. Barnen underhölls på eget håll i omgångar, det var väldigt bra!
Spex ja - Jontes närmaste familj - vi alltså, klädde ut oss och lattjade runt på scenen. Hade skrivit om text till några av Galenskaparnas sånger och tränat in. Bäst var nog Handyman med högklackade skor, men Tösen kom inte långt efter. Även Ludolf var rolig med sina farbror Frej-sketscher och Lilla gumman var som katten Findus.
Så småningom var allt det roliga slut och städningen var kvar. Då hade en kotte somnat medan den andra upptäckte att pappa inte skulle sova hemma inatt..... Snabbt bestämdes att småkottarna skulle följ med oss hem. Sagt och gjort - vi åkte.
Morronen efter visade det sig att mina syskon, våra barn och en hel del gäster hade städat det mesta coh tagit hand om mat. Allt Sven och jag behövde göra var att hämta alla grejer, lämna skräp och nyckel. Ja, jag ägnade en del tid åt att få bort konfettin utomhus också...
TACK alla ni som hjälpte till - det är så fantastiskt att ha sån familj och såna vänner!!!!!!!


 

Inte kan man blåsa såpbubblor på brudpar mitt i vintern, det kan ju vara 20 grader kallt och skulle kunna orsaka skador när dom frusna bubblorna ramlar ner i huvudet på dom. Nej konfetti tar vi! Detta kan ju inhandlas för mycket dyra penningar eller också gör man dom själv.
Både Lilla gumman och jag insåg att sitta och "hamra" på en hålslag skulle ge andra skador än bulor så vi tog oss en funderare till.
AHA! Jag jobbar ju på kontor så vi tömmer hålslagen! Sagt och gjort, jag tog en morron en tom kartong och gick på konfettijakt, kollegornas hålslag och kopiatorns hålfunktion var snabbt tömda. Jag kom längre och längre bort i korridorerna. Nu hade folk börjat komma så jag knackade på och sa nåt i stil med att "här kommer kontorsservice och tömmer din hålslag". Några tittade lite konstigt och undrade om jag blivit snurrig, andra tyckte det var bra att jag äntligen fått nånting att göra. En alldeles nyanställd perosn sa "åh, men är det så ni gör här på kontoret, men jag har ju redan tömt. Det måste jag komma ihåg att jag inte behöver!" Efter ett gott skratt och lite förklarande gick jag tillbaks till mitt rum med en full kartong.
Lilla gumman tog sig an frågan på ett helt annat sätt. Hon strimlade ett antal turkosa och ljusblå blad i dokumensförstöraren, tog hem remsorna och klippte sönder dom. Det resulterade i ett svullet långfinger, som dock börjar ge med sig.
Konfettin har sedan, med hjälp av en tratt, stoppats ner i ballonger som ska blåsas upp och smällas med hjälp av en tandpetare  över brudparet.
Skräpet får var och en ta upp efter sig!

Jag bor numera hos Blenda och Sven, jag adopterade dom som husse och matte när min riktiga husse blev allergisk mot katter. Hur man nu kan vara det – vi är ju bäst!

Hemma hos Blenda och Sven är det inte alltid roligt, Elaka Måns och Bill och Bull tillåter mig inte att jaga möss tex. Men jag är riktigt duktig på att klättra så jag kommer undan för det mesta när dom jagar mig.

Men husses och mattes sommarställe går inte av för hackor! Först stänger dom in mig i min åkväska – då vet jag att det är dags! Sen packar dom ut massor av saker i bilen och på släpet och sen kör vi. Det tar ganska lång tid att åka och jag måste tala om ibland att jag är med så dom inte glömmer det. När vi är framme åker alla saker och vi båt en stund, det är lite läskigt för det gungar och stänker vatten på mig. Sen är vi framme! Jag får gå ur min åkväska på bryggan och sen kan man börja leva riktigt kattliv!

Matte säger att jag ser ut som en drottning och det har hon rätt i! Så mycket sork som det finns där, fanns bara i sagorna trodde jag. Det prasslar och piper överallt. Roligast är att sitta på en sten och titta mig omkring tills det rör sig nånstans, då smyger jag dit och lurpassar. Tänk vad sork är dumma! Jag lurar dom varenda gång! Sen tar jag dom till Morbrors potatisland och leker med dom en stund, ujujuj vad arga dom blir! Fast har matte och husse gått in på kvällen talar jag om att jag är där så dom vet att jag sköter mig då också.

Första dagen brukar jag ta sådär 10-15 stycken, fast en del bitar är inte så goda så dom får husse bära till komposten. Efter någon vecka med bara sork på menyn blir det lite enformigt så då brukar jag be matte om lite burkmat. Det får jag så gärna!

Men i somras trodde jag inte mina ögon! När jag precis ätit lunch kom jag runt hörnet och skulle kela lite – då mötte jag en annan katt! Och efter honom kom en till, likadan, trodde jag såg i syne men det var sant. Fast det är ju jag som bestämmer så dom fick vackert rätta sig efter det. Men jag kunde lukta mig till att dom varit och stulit mat i min skål trots allt.

I morron ska vi åka hem, och de ska bli skönt tycker jag – nu har jag både mer muskler och ork att tampas med dom andra katterna.