Kissens sommar

Jag bor numera hos Blenda och Sven, jag adopterade dom som husse och matte när min riktiga husse blev allergisk mot katter. Hur man nu kan vara det – vi är ju bäst!

Hemma hos Blenda och Sven är det inte alltid roligt, Elaka Måns och Bill och Bull tillåter mig inte att jaga möss tex. Men jag är riktigt duktig på att klättra så jag kommer undan för det mesta när dom jagar mig.

Men husses och mattes sommarställe går inte av för hackor! Först stänger dom in mig i min åkväska – då vet jag att det är dags! Sen packar dom ut massor av saker i bilen och på släpet och sen kör vi. Det tar ganska lång tid att åka och jag måste tala om ibland att jag är med så dom inte glömmer det. När vi är framme åker alla saker och vi båt en stund, det är lite läskigt för det gungar och stänker vatten på mig. Sen är vi framme! Jag får gå ur min åkväska på bryggan och sen kan man börja leva riktigt kattliv!

Matte säger att jag ser ut som en drottning och det har hon rätt i! Så mycket sork som det finns där, fanns bara i sagorna trodde jag. Det prasslar och piper överallt. Roligast är att sitta på en sten och titta mig omkring tills det rör sig nånstans, då smyger jag dit och lurpassar. Tänk vad sork är dumma! Jag lurar dom varenda gång! Sen tar jag dom till Morbrors potatisland och leker med dom en stund, ujujuj vad arga dom blir! Fast har matte och husse gått in på kvällen talar jag om att jag är där så dom vet att jag sköter mig då också.

Första dagen brukar jag ta sådär 10-15 stycken, fast en del bitar är inte så goda så dom får husse bära till komposten. Efter någon vecka med bara sork på menyn blir det lite enformigt så då brukar jag be matte om lite burkmat. Det får jag så gärna!

Men i somras trodde jag inte mina ögon! När jag precis ätit lunch kom jag runt hörnet och skulle kela lite – då mötte jag en annan katt! Och efter honom kom en till, likadan, trodde jag såg i syne men det var sant. Fast det är ju jag som bestämmer så dom fick vackert rätta sig efter det. Men jag kunde lukta mig till att dom varit och stulit mat i min skål trots allt.

I morron ska vi åka hem, och de ska bli skönt tycker jag – nu har jag både mer muskler och ork att tampas med dom andra katterna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0