130-årsfest och födelsedag
Åkte med hela familjen till småländska samhället för att fira bror och svägerskas 65-årsdagar I lördags. De hade bjudit båda sina familjer, syskon och deras familjer och några andra kära släktingar.
Kottarna sov hos oss på natten före, och efter att ha sammanstrålt med resten av familjen for vi iväg.
Nu var det ju så att det var min födelsedag också, och detta passade familjen på att fira på en känd hamburgerrestsurang längs vägen. Sång, hurrarop och presenter! Tack kära ni! Efter en stund kom personalen med en bricka med glass till oss alla, helt otroligt! Inte visste dom att vi hade bråttom eller att hälften av oss inte tål mjölk... Det var ju så gulligt! Sven som är en rådig man föreslog att de skulle bjuda andra gäster i restaurangen och det uppskattades. Tänk er känslan att gå ut från en restaurang och helt okända människor säger grattis och lycka till, till en!
Sen var vi ju sena till Svens bror, där vi skulle byta kläder. Vi hade tänkt oss att göra det i lugn och ro, och de hade tänkt att bjuda på födelsedagstårta. Också så gulligt! Tack för det, även om vi inte hann! Vi rusade in, bytte och rusade ut igen...... Tror vi helt enkelt hade glömt vilken tid det tar att ta sig, bara för att man är många... Förlåt oss för det! Fast det var trevligt att ses!
Så for vi till festlokalen och 130-åringarna. nästan alla andra hade kommit så vi var inte sist iaf... God mat och stämning var det, mycket trevligt!
Hade en tid funderat på en sak, att spexa lite, och det gjorde jag. Dels fick de några hjälpmedel nu när de blivit "så gamla", ni vet broddar, blixtlåsstängare, batteriljus och lite annat av onödiga prylar man kan behöva. Dels kom en Rotger van Kwast på besök, för att överlämna ett beviljat rotavdrag till min bror.... Men den historien kan jag berätta muntligt för den som vill höra...
Kända gallstenar
Som jag skrivit om förut har jag drabbats av gallstensanfall på senaste tiden. Ett antal sen strax före jul faktiskt.
På morronkulan var det dags igen. Vaknade med en obestämd värk i ryggen, den stegrades snabbt och blev mycket bestämd. Ville inte väcka Sven då han som bäst håller på med bokslut på jobbet och behöver sin skönhetssömn så väl. Tänkte att jag klara nog mig själv, var det verkligen gallan? Hade jag legat konstigt?
På julnatten på akuten resonerade läkaren och jag vilken medicin som var lämpligast för mig. Är ju lite krånglig på det viset, tål liksom inte vad som helst bla blir jag prickig och röd av acetylsalicylsyra. Samtalet då utspann ungefär så här:
"läkaren: du behöver en kramplösande medicin för att häva anfallet, jag vill ge dig dikofrenak (tror jag det heter)
jag: vad innehåller det?
läkaren: det är en substans som liknar ac-syra
jag: tål inte jag
läkaren: vad händer då
jag: blir prickig och röd
läkaren: ok, då låter vi bli den, då får det spasmofen
jag: vad innehåller den
läkaren: bla morfinliknande substans
jag: tål jag inte heller
läkaren med lätt höjda ögonbryn: ok, vad händer då?
jag: blir yr och kräks
läkaren: ok, då finns det bara en sak att göra, välja mellan pest och kolera. Tycker inte att du ska välja dikofrenak, det blir jobbigt för dig med allergiska besvär också, vad säger du
jag: ähhhhh då provar vi med spasmofen.... Kanske....
läkaren: lovar hjälpa dig om du blir illamående
jag: ok då gör vi så"
Inatt var det alltså dags igen, spasmofen-tabletten har delvis gjort verkan, är inte helt smärtfri ännu, mår illa och är yr....... Undrar om det motsvarar pest eller kolera..........
Å Sven vaknade ju naturligtvis, vem kan sova med en kvidande och kräkandes hustru vid sidan om sig, och hjälpte mig med tröstande och uppmuntrande ord!
Nu är glada julen slut slut slut
Julegranen kastas ut ut ut...
Ja nu är det borta, pynt, gran och gardiner, utom i två rum där dom inte är så juliga utan kan hänga några veckor till.. Tänk jag längtar alltid efter detta ögonblick när jag är klar innan jul. Allt blir liksom iordning igen och det ligger ordentligt nerpackat och väntar på nästa jul. I år har vi njutit av allting också eftersom vi firat julen hos oss.
Gick ju och köpte mig en IPad i mellandagarna. Joråsåsatt...... Nu är man modern så det förslår. Har lärt mig ganska bra hur den fungerar, inte så svårt faktiskt om man kan IPhone, och det kan man ju det också. Tänkte använda den på jobbet istället för anteckningsblock, tror jag hittat en bra app så jag kan lagra filer på ett bra sätt. En sån här apparat ska man ju stänga av ibland, för att den ska liksom uppdatera sig på nåt vis. Sagt och gjort, det gjorde jag i förrgår, och igår när jag slog på den skulle den ha pinkod till sim-kortet. Vilken pinkod?? Ok, det måste ju stå i pappren som jag fick med vid köpet, jag fick ju igång den alldeles själv så det kan ju inte vara så svårt.
Sen ägnade jag mycket tid åt att leta pappren, kan dom följt med i tidningsåtervinningen tro? Nähä.... I räkningspärmen? Nähä.... Men var i allsindar, de måste ju finnas för jag slänger ju inte såna viktiga papper medvetet iaf....
Men jag är ju en handlingskraftig kvinna så jag ringde telebolaget och begärde en kopia, oja det gick så bra så. Sen var jag på det stora varuhuset och fick ett utskrivet kvitto så jag kände mig riktigt nöjd - skulle nåt gå fel så hade jag kopior.
Sven jobbade på lördagen så han fick en rapport på kvällen, men allt var ju löst så mer fanns ju inte att göra.
Efter Svens skridskotur idag kom han med den tidskriftsmapp där vi har koder till nätet mm och sa lite försiktigt att "kolla om inte dina papper ligger där, där har vi ju allt sånt där". Johodå där fanns pappren, ordentligt nerstoppade av -Sven förstås. Äh kan säga att jag blev glad, efter ett tag i allafall, när jag utgjutit mig över att jag nog helst vill ta hand om mina egna papper. Men tack i allafall!
Ja nu är det borta, pynt, gran och gardiner, utom i två rum där dom inte är så juliga utan kan hänga några veckor till.. Tänk jag längtar alltid efter detta ögonblick när jag är klar innan jul. Allt blir liksom iordning igen och det ligger ordentligt nerpackat och väntar på nästa jul. I år har vi njutit av allting också eftersom vi firat julen hos oss.
Gick ju och köpte mig en IPad i mellandagarna. Joråsåsatt...... Nu är man modern så det förslår. Har lärt mig ganska bra hur den fungerar, inte så svårt faktiskt om man kan IPhone, och det kan man ju det också. Tänkte använda den på jobbet istället för anteckningsblock, tror jag hittat en bra app så jag kan lagra filer på ett bra sätt. En sån här apparat ska man ju stänga av ibland, för att den ska liksom uppdatera sig på nåt vis. Sagt och gjort, det gjorde jag i förrgår, och igår när jag slog på den skulle den ha pinkod till sim-kortet. Vilken pinkod?? Ok, det måste ju stå i pappren som jag fick med vid köpet, jag fick ju igång den alldeles själv så det kan ju inte vara så svårt.
Sen ägnade jag mycket tid åt att leta pappren, kan dom följt med i tidningsåtervinningen tro? Nähä.... I räkningspärmen? Nähä.... Men var i allsindar, de måste ju finnas för jag slänger ju inte såna viktiga papper medvetet iaf....
Men jag är ju en handlingskraftig kvinna så jag ringde telebolaget och begärde en kopia, oja det gick så bra så. Sen var jag på det stora varuhuset och fick ett utskrivet kvitto så jag kände mig riktigt nöjd - skulle nåt gå fel så hade jag kopior.
Sven jobbade på lördagen så han fick en rapport på kvällen, men allt var ju löst så mer fanns ju inte att göra.
Efter Svens skridskotur idag kom han med den tidskriftsmapp där vi har koder till nätet mm och sa lite försiktigt att "kolla om inte dina papper ligger där, där har vi ju allt sånt där". Johodå där fanns pappren, ordentligt nerstoppade av -Sven förstås. Äh kan säga att jag blev glad, efter ett tag i allafall, när jag utgjutit mig över att jag nog helst vill ta hand om mina egna papper. Men tack i allafall!
Gott nytt 2013
Ett helt nytt år, nya möjligheter och nya utmaningar. Vad ska 2013 ha i beredskap tro? Några bokningar finns i kalendern men många fler dagar är helt oskrivna och blanka.
Julen har gått i familjens tecken. Julafton hos oss med alla barn, respektive, barnbarn oxh svärföräldrar. Mycket trevligt, och gott. Efter det julklappsutdelning, och sen ja sen kom gallstensanfallet....... Sakta smygande, som en tickande bomb strax under revbenskanten. Äsch. För mycket kaffe, kanske? Nej det blir värre och till slut är det nästan outhärdligt, trots glittrande barnaögon och små kommentarer från de vuxna barnen. Så blir det alltså så outhärdligt att toan måste uppsökas, Sven tillkallas och -inga fler julklappar för min del utan Sven och jag åker till - akuten.... Inte precis det ställe man vill vara på julnatten. Men jag kan inte klaga på omhändertagandet, undersökandet eller engagemanget hos personalen. Flera timmar senare hade smärtan gett med sig och vi åkte hem. Efterrsom jag haft flera anfall under hösten hade jag redan en ultraljudsundersökning bokad. Den är också avklarad och jag har fått svaret från läkaren. Operation - om jag vill förstås. 10 -15 små stenar gör just nu livet lite krångligt, så valet kanske inte är så svårt i alla fall...
julen ja...... Juldagen hos Lilla gumman o Handyman med välstekt kalkon och Ris a'la Malta var på intet sätt fy skam. Vi åt allihop på deras oinredda andra våning, fantastiskt med tända ljus och allt! Annadagen bjöd Fröken och Jonte på fiskgryta och pasta - också det otroligt gott och fint!
Nu har jag börjat jobba igen, så mycket ligger framför, både oskrivet och skrivet....
