Småländska Blenda

Jaha, nu börjar det likna sig igen.....   
Efter förkylning och alla förberedelser sitter vi här, exakt en vecka efter vi var på väg till Jontes vigsel och bröllopsfest. Förkylningen hotade ödelägga både bakning och andra förberedelser men alltihop ordnade sig till sist.
Förra fredan var vi i festlokalen och grejade, dukning som Lilla gumman höll i och det sista av spexet... Det blev så fint, så fint. Bröllopshäftet förtjänas att nämnas också - tack Ludolf!
Lördan var lite avslagen från början, men hettade till när svärföräldrarnas bil inte startade. Svärfar skulle viga brudparet och mässfall hotade. Sven och jag bistod med goda råd och så småningom med handpåläggning och vips startade den! På väg alltså! Till festlokalen med dekorationer som jag glömt dagen innan, mellanlanda i församlingshemmet med cheesecakes och så till kyrkan.
Så började det äntligen! Brudnäbbar (som Tösen hjälpt till att klä, TACK) som var så söta, så söta.
Brudparet, det finaste i år, nervösa men samlade, och alla gäster. Tror inget öga var torrt, inte mitt iaf.
Efter vigseln bjöds alla på kyrkkaffe i församlingshemmet. Välbehövligt och gott! TACK alla som hjälpte till där!
Sen for brudparet i limosine och vi andra tog oss till festlokalen för att ta mot dom där. Snöfall och blåst tilltog... men vi blåste ballonger och smällde konfetti över dom, helt enligt planerna.
God mat, tal och spex avlöste vartannat. Både gäster och brudpar hade trevligt. Barnen underhölls på eget håll i omgångar, det var väldigt bra!
Spex ja - Jontes närmaste familj - vi alltså, klädde ut oss och lattjade runt på scenen. Hade skrivit om text till några av Galenskaparnas sånger och tränat in. Bäst var nog Handyman med högklackade skor, men Tösen kom inte långt efter. Även Ludolf var rolig med sina farbror Frej-sketscher och Lilla gumman var som katten Findus.
Så småningom var allt det roliga slut och städningen var kvar. Då hade en kotte somnat medan den andra upptäckte att pappa inte skulle sova hemma inatt..... Snabbt bestämdes att småkottarna skulle följ med oss hem. Sagt och gjort - vi åkte.
Morronen efter visade det sig att mina syskon, våra barn och en hel del gäster hade städat det mesta coh tagit hand om mat. Allt Sven och jag behövde göra var att hämta alla grejer, lämna skräp och nyckel. Ja, jag ägnade en del tid åt att få bort konfettin utomhus också...
TACK alla ni som hjälpte till - det är så fantastiskt att ha sån familj och såna vänner!!!!!!!


 

Inte kan man blåsa såpbubblor på brudpar mitt i vintern, det kan ju vara 20 grader kallt och skulle kunna orsaka skador när dom frusna bubblorna ramlar ner i huvudet på dom. Nej konfetti tar vi! Detta kan ju inhandlas för mycket dyra penningar eller också gör man dom själv.
Både Lilla gumman och jag insåg att sitta och "hamra" på en hålslag skulle ge andra skador än bulor så vi tog oss en funderare till.
AHA! Jag jobbar ju på kontor så vi tömmer hålslagen! Sagt och gjort, jag tog en morron en tom kartong och gick på konfettijakt, kollegornas hålslag och kopiatorns hålfunktion var snabbt tömda. Jag kom längre och längre bort i korridorerna. Nu hade folk börjat komma så jag knackade på och sa nåt i stil med att "här kommer kontorsservice och tömmer din hålslag". Några tittade lite konstigt och undrade om jag blivit snurrig, andra tyckte det var bra att jag äntligen fått nånting att göra. En alldeles nyanställd perosn sa "åh, men är det så ni gör här på kontoret, men jag har ju redan tömt. Det måste jag komma ihåg att jag inte behöver!" Efter ett gott skratt och lite förklarande gick jag tillbaks till mitt rum med en full kartong.
Lilla gumman tog sig an frågan på ett helt annat sätt. Hon strimlade ett antal turkosa och ljusblå blad i dokumensförstöraren, tog hem remsorna och klippte sönder dom. Det resulterade i ett svullet långfinger, som dock börjar ge med sig.
Konfettin har sedan, med hjälp av en tratt, stoppats ner i ballonger som ska blåsas upp och smällas med hjälp av en tandpetare  över brudparet.
Skräpet får var och en ta upp efter sig!