Själva avslutandet
på helgen gick i samma tecken som den påbörjades - i flygande fläng med 100 projekt igång samtidigt.
Vi sov lite längre - det var ju söndag. Efter frukost och katt-tvätt i köket, avslutade vi våra projekt Sven och jag. Jag hade några rader kvar på golvet, de verkade så petiga att göra sett med trötta ögon på lördagskvällen men gick väldigt bra. En liten bit återstår vid trappsteget, men den ska göras ihop med listningen. Sven gjorde klart dörrsmygen vid ytterdörren. Nu återstår det mål och listning där!
Ja, sen var det bara resten kvar, bära tillbaka möbler, städa, vattna utekrukorna, och sist men inte minst att packa. För nu skulle ju verktyg, smutsiga kläder och överbliven mat hem igen. Vi körde ut 3 lass med båten och det blev två tillbaks. Fast det berodde på att vi lika gärna kunde ta med verktygen när vi skulle hämta ekan vid land. Sven satte mig att ro ekan, den är inte så svår att ro, men enslinjen man ser när man kör med motor ser man inte när man ror. Ja, det slutade ju i stenskravlet förståss, måste jag säga till min skam. Usch och fy så nesligt! Sven fick rädda mig och sen drog han ekan till ön. Sjöbjörnen hjälpte till att dra upp vår båt en bit och lägga fast den och sen tog vi ekan tillbaks till land - fast nu fick Sven ro.
När vi packat bil och släp var klockan 19.04 och vi var HUNGRIGA! Aldrig har en Statoilhamburgare (vilken egentlingen är mot mina principer) smakat så gott och vi unnade oss en glass till efterrätt. Det kunde vi vara värda!
Nu kommer vi inte till ön förrän till semestern... längtar dit...
Vi sov lite längre - det var ju söndag. Efter frukost och katt-tvätt i köket, avslutade vi våra projekt Sven och jag. Jag hade några rader kvar på golvet, de verkade så petiga att göra sett med trötta ögon på lördagskvällen men gick väldigt bra. En liten bit återstår vid trappsteget, men den ska göras ihop med listningen. Sven gjorde klart dörrsmygen vid ytterdörren. Nu återstår det mål och listning där!
Ja, sen var det bara resten kvar, bära tillbaka möbler, städa, vattna utekrukorna, och sist men inte minst att packa. För nu skulle ju verktyg, smutsiga kläder och överbliven mat hem igen. Vi körde ut 3 lass med båten och det blev två tillbaks. Fast det berodde på att vi lika gärna kunde ta med verktygen när vi skulle hämta ekan vid land. Sven satte mig att ro ekan, den är inte så svår att ro, men enslinjen man ser när man kör med motor ser man inte när man ror. Ja, det slutade ju i stenskravlet förståss, måste jag säga till min skam. Usch och fy så nesligt! Sven fick rädda mig och sen drog han ekan till ön. Sjöbjörnen hjälpte till att dra upp vår båt en bit och lägga fast den och sen tog vi ekan tillbaks till land - fast nu fick Sven ro.
När vi packat bil och släp var klockan 19.04 och vi var HUNGRIGA! Aldrig har en Statoilhamburgare (vilken egentlingen är mot mina principer) smakat så gott och vi unnade oss en glass till efterrätt. Det kunde vi vara värda!
Nu kommer vi inte till ön förrän till semestern... längtar dit...
Kommentarer
Trackback
