Småländska Blenda

De senaste veckorna har varit fyllda av sorg.  

Men också utgivande värme, tacksamhet, kärlek och omtanke.

När sorgen drabbar oss kommer maktlösheten krypande.

Hur ska jag kunna ändra på det som skett?

Hur kan jag skydda de som drabbats?

Vad kan/ska jag göra?

Maktlöshet är dock inte allenarådande, eller ens rådande.

Det finns en högre makt, en kärleksfull varm och trygg hand att sticka sin egen i, en hand som är stadig att hålla i. När den handen håller i min kan jag sträcka ut min hand och hålla i någon annans.

Det har vi fått göra den senaste tiden.

Vårt hem har fått vara en plats där människor kommit och gått, gråtit, kramats, skrattat och ibland bara varit.

Vi har planerat, ordnat matleveranser, pratat mycket i telefon och dessemellan jobbat.

Efter begravningen igår, som trots all sorg var en ljus gudstjänst, samlade vi all släkt här hemma och försökte samla ihop oss innan vi skingrades var och en till sitt.

Jag är så oerhört tacksam för vår familj, barn, svärbarn och barnbarn! 

 

Tacksam för livet och den gemenskap som vi som familj har med varandra.

Tacksam till våra vänner som varit/är ett otroligt stöd.

Tacksam att handen från ovan fortsätter att hålla i min hand och leder mig vidare framåt.

Livet är skört men det är värt att leva!